Även om jag i långa stycken är oenig med Hans Hjälte, tycker jag att han har skrivit en bra kommentar (Dagbladet 2005-07-02) till Kjell-Olof Feldts debattartikel i Dagens Nyheter 2005-06-30. Hjältes kommentar är mera resonemang än polemik, och det är just resonemang som behövs just nu skriver Bertil Lindström.
Dagens Sverige karakteriseras av stor arbetslöshet och frånvaro av inflation. Vi måste gå tillbaka till 1930-talet för att hitta en historisk parallell till denna kombination. Historien upprepas aldrig exakt. Det finns stora skillnader mellan Sverige idag och Sverige på 1930-talet. Ändå är just kombinationen mellan hög arbetslöshet och frånvaro av inflationstryck intressant.
Mellan 1930 och 1932 hade Sverige en frisinnad finansminister, Felix Hamrin. När arbetslösheten ökade och statsfinanserna började svikta beroende på sjunkande skatteinkomster, förordade Hamrin ökad försiktighet med statsutgifterna. Under min studietid hade jag lärare i nationalekonomi, som fått sin världsbild formad under 1930-talets depression. De brukade raljera över Hamrins kamerala syn på statens roll. Detta kunde vara en tänkvärd bakgrund till dagens diskussion mellan Pär Nuder och Kjell-Olof Feldt.
För att man skall förstå ekonomi ordentligt är det nödvändigt (men kanske inte tillräckligt) att man ser och förstår både intäkter/kostnader och tillgångar/skulder eller med andra ord ”flöden” och ”bestånd”. Förvärvsarbete skapar inkomster och därmed möjligheter till konsumtion. Efterfrågan leder till produktion och därmed till att människor får arbete och förvärvsinkomster.
Detta handlar om flöden. I vissa lägen kan det vara fruktbart att tillfälligt fokusera på flödena och att bortse från bestånden. Om man glömmer de senare under en längre tid – och agerar därefter – riskerar man obehagliga konsekvenser. Företag och hushåll kan bli överskuldsatta och därmed mycket sårbara. Hushåll och företag kan bli överlikvida eller underlikvida.
Överlikviditet kan leda till ogenomtänkta köpfester och till att priserna skenar iväg. Underlikviditet kan leda till att efterfrågan minskar så kraftigt att det slås på bl.a. sysselsättningen. Därför var det inte helt rätt att raljera över Felix Hamrin. Ändå kan han kritiseras för att han inte förstod den andra sidan, dvs. efterfrågans betydelse för sysselsättningen.
Kjell-Olof Feldt framför två förslag i sin artikel, nämligen sänkta arbetsgivaravgifter och ordentligt sänkt tak för inkomstskatten. Det sistnämnda kan verka gynnsamt på ekonomin på längre sikt, men jag håller med Hjälte om att det kan bli problem, innan man har hunnit dit. Eventuellt blir problemen så stora att vi aldrig lyckas komma i mål. Strategi utan taktik eller strategier, som inte är genomarbetade, kan leda fel. Feldts förslag om att sänka arbetsgivaravgifterna, däremot, skulle kunna bidra till den expansion, som svensk ekonomi just nu behöver.
Här presenterar Feldt en hållbar argumentation. Omedelbara effekten av sänkta arbetsgivaravgifter blir att företagens kostnader minskar. Därmed blir det lönsamt att satsa på produktion, som leder till nya jobb. De gynnsamma effekterna kommer så pass snabbt att vi från början får upp farten på bättringsvägen. Det finns några viktiga skillnader mellan dagens och 1930-talets Sverige. Under ett antal decennier fram till ca 1970 fanns potential till ökad sysselsättning inom en snabbt växande industri.
Även stora företag anställde fler människor, när de ökade sin produktion. Under 1930-talet startades också nya företag, som sedan växte till medelstora, och i några fall stora, företag. Även småföretagare vågade expandera och nyanställa. Idag växer industriproduktionen inte tillräckligt snabbt för att motverka ökningen av produktionen per arbetstimme. Industrisysselsättningen minskar, även i expansiva skeden. Därmed blir nyföretagande inom nya branscher helt nödvändigt, om vi vill ha full sysselsättning. Samtidigt har det skapats starka incitament mot att nyanställa. Småföretag – och småföretagare – äventyrar sin existens, om de nyanställer.
Det kan bli katastrof för det lilla företaget, om en nyanställd bryter benet i skidbacken på sin fritid. Dagens företagande är också förenat med betydligt mer av krångel än företagande på 1930-talet. Ett antal löften om minskat krångel har avgivits, men det har knappast hänt något i praktiken. En av det tidiga 1900-talets stora tänkare, John Maynard Keynes, framhöll att arbetslöshet innebär ett gigantiskt samhällsekonomiskt slöseri. Att inte producera, när människor kan och vill, innebär en stor samhällsekonomisk kostnad. Detta insåg inte Felix Hamrin och det tycks inte heller Pär Nuder inse.
Bertil Lindström
Nationalekonom och moderat politiker
