I George Orwells roman Nittonhundraåttiofyra spelade begreppet ”nyspråk” en stor roll. Själv tror jag de debattörer, som hävdar att hyresreglering är uttryck för socialliberalism och marknadshyror uttryck för nyliberalism, inte gör detta i syfte att manipulera. Jag tror att de gör det därför att de är okunniga skriver Bertil Lindström(m) i detta ideologiska inlägg.
Begreppet ”socialliberalism” kan spåras tillbaka till 1840-talets Storbritannien. Den liberale politikern Adolf Hedin (1834 – 1905) borde gälla som den förste svenske representanten för liknande inriktning (eller åtminstone en av de första). Vanligen brukar man emellertid nämna Bertil Ohlin (1899 – 1979) som socialliberalismens svenska portalfigur. Vad står begreppet för? Man kommer nog närmast, om man definierar det som politiska ingripanden i samspel med marknadskrafterna med syftet att göra livet bättre för människorna.
Bertil Ohlin förespråkade offentliga ingripanden för att minska arbetslösheten och för att minska inflationen men på ett sådant sätt att marknadsekonomin fortsatte att fungera och helst fungera bättre än utan ingripande. Med den här meningen hos begreppet är nog antalet motståndare mot socialliberalismen lätt räknade. Sedan är det en annan sak, att människor emellanåt kan bli oeniga om enskilda ingripanden gör att det blir bättre och inte sämre för människorna. Vad är socialliberalismens motsats? Svaret är beroende på val av dimension.
Om vi håller fast vid ordets senare led (dvs. ”liberalism”), blir begreppet endimensionellt. Motsatsen skulle närmast bli ”asocialliberalism”, men man brukar säga ”nyliberalism”, ”manchesterliberalism” eller ”libertarianism”. Ett par exempel kan få exemplifiera: Den som hävdar att en gravid kvinna har en oförytterlig rätt att bruka tobak och alkohol, trots att det kan skada fostret eller den som hävdar att en restauranggäst har en oförytterlig rätt att förpesta luften med tobaksrök för sina medgäster och för serveringspersonalen, kan sägas vara libertarian. Om vi däremot inför möjlighet till variation i ordets båda led, dvs. mellan ”social” och ”asocial” i första ledet och ”liberalism” och ”socialism” i det andra ledet, måste begreppets diametrala motsats bli ”asocialsocialism”.
Detta skulle kunna stå för en reglering, som gör att marknadsmekanismen allvarligt skadas och att detta i sin tur får konsekvenser, som är dåliga för människorna. Under drygt 60 år med hyresreglering har ett antal nationalekonomer hävdat att denna reglering har inneburit dåliga konsekvenser för människor. Här kan nämnas Eli F. Heckscher, Ragnar Benzel, Assar Lindbeck och Ingemar Ståhl.
Samtidigt kan vi konstatera att det förekommit att debattörer utan nationalekonomisk skolning har hävdat att hyresreglering är uttryck för socialliberalism samt att det är nyliberalism att förespråka marknadshyror. I George Orwells roman Nittonhundraåttiofyra spelade begreppet ”nyspråk” en stor roll. Själv tror jag de debattörer, som hävdar att hyresreglering är uttryck för socialliberalism och marknadshyror uttryck för nyliberalism, inte gör detta i syfte att manipulera. Jag tror att de gör det därför att de är okunniga. Sedan är det en annan sak att okunnigheten får lika skadliga verkningar som avsiktlig manipulation.
Bertil Lindström (m)
