Socialdemokratisk politik får än en gång Sundsvallsborna att häpna. Kommunen står inför sitt största underskott någonsin 105,5 miljoner kronor om de akuta besparingar som lagts ut infrias. Då läser vi att kommunstyrelsens ordförande Ewa Back ”inte vet hur jag ska tolka det som händer” och vill be medborgarna om hjälp att spara och socialdemokraternas gruppledare Margareta Johansson vill bygga en ny teater. ”Kostnadsökningen skulle bara bli 2,2 miljoner om året” skriver Margareta Johansson och glömmer de ökade kostnaderna för verksamheten i huset.
Nu är detta inte förvånande för den som följt utvecklingen och det ekonomiska läget i kommunen några år. Socialnämnden har sedan 1995 haft underskott i mångmiljonklassen och kommunen har de senaste åren gått med rejäla underskott. För att frisera siffrorna har tillfälliga besparingar gjorts t.ex. har kompetensutveckling och utbildning av personal dragits ner och man har ändrat avskrivningsreglerna för vissa typer av fastigheter.
Den här typen av plåster hjälper inte när patienten håller på att förblöda. Det behövs långsiktiga, stabila och strukturella förändringar. Moderaterna har under flera år kommit med förslag till förändringar och besparingar för att kunna upprätthålla en god kvalitet inom omsorg och skola, det är våra prioriteringar. Socialdemokraterna har konsekvent avvisat dem. Nu är läget så allvarligt att vi föreslagit att kommunstyrelsen ska ta över socialnämndens ansvar för att med hjälp utifrån kunna komma tillrätta med problemen.
Tyvärr har vi inte fått gehör för våra förslag, även övriga oppositionen sitter tyst och mumlar något om en fullmäktigeberedning. Fler beredningar hjälper inte upp situationen och vi har insett att de inte heller är beredda att komma med någon besk medicin. Vi som studerat den nuvarande ledningen på nära håll har insett att socialdemokraternas stora problem är att man inte vågar ta tag i problemen, att ta de impopulära besluten, att vara ledare för en stor kommun även i motvind. Men att som Ewa Back och Margareta Johansson totalt bortse från sitt ansvar som ledande politiker det är inte bara farligt utan även ansvarslöst. Politiskt mod är bristvara i den här kommunen.
Frågan är därför: Vem tar ansvar – finns det någon inom socialdemokratin som är be-redd att axla det fulla ansvaret för kommunens ekonomi? Vem som får betala är redan klart – det är medborgarna genom sämre service och högre kostnader samt personalen ute i verksamheten som får slita ont.
