Kostnaden för halvtomma skolor resulterar bland annat i att personal måste sägas upp och att således de kommunala skolornas konkurrenskraft gentemot friskolorna ytterligare försämras skriver tre moderata företrädare i detta inlägg.
Det undermåliga resultatet av den politiska majoritetens centralstyrning av skolan framstår nu för var och en i all sin tydlighet. Kostnaden per elev (elevpengen) är hög men resultaten (betygen) låga jämfört med övriga kommuner. Detta faktum är huvudskälet att så många friskolor vill etablera sig i Sundsvall. En hög kommunal elevpeng innebär ju också ett högre bidrag per elev till friskolorna samtidigt som de låga resultaten i den kommunala grundskolan gör det lätt för friskolorna att konkurrera.
Någon anpassning av Sundsvalls skolors lokalbehov till det drastiskt minskade elevantalet har fram till nu ej skett. Konsekvensen är att vi har för många skolor men för få elever. Kostnaden för halvtomma skolor resulterar bland annat i att personal måste sägas upp och att således de kommunala skolornas konkurrenskraft gentemot friskolorna ytterligare försämras. Uppenbarligen går det inte att lösa skolans problem genom påbud uppifrån. Det är ju just den politiska majoritetens centralstyrning som tillämpats under en lång följd av år som lett fram till dagens prekära situation för den kommunala skolan.
För att lösa problemen måste Sundsvalls kommunala skolor ges bättre förutsättningar att höja sin kvalité och därmed konkurrenskraft gentemot friskolorna. Det är dags att enligt allians för Sundsvalls förslag överge nuvarande centralstyrning och istället föra över ansvar och resurser från kommunhuset till de enskilda skolorna. Ett belysande exempel på skillnaden mellan majoritetens och allians för Sundsvalls syn på ansvar, är genomförandet av nödvändiga men tråkiga beslut att avveckla skolor.
Såväl hösten 2007 som nu så togs förslagen på vilka skolor som skulle avvecklas fram och presenterades på den centrala nivån i kommunhuset. Vid bägge tillfällena blev det folkstorm och hösten 2007 förändrades de ursprungliga förslagen i ganska stor omfattning efter att den enskilda skolan och föräldrar äntligen fått säga sitt.
Allians för Sundsvall vill istället i en ny decentraliserad ledningsorganisation för skolan ge ansvaret till ett antal ledningsteam av rektorer med skolor inom avgränsade geografiska områden. Dessa team bör bestå av 5 till 7 rektorer varav en är sammanhållande. Ansvaret att anpassa lokalbehovet till gällande elevantal skulle givetvis ingå som en viktig uppgift för dessa ledningsteam. Skillnaden mot idag är uppenbar: Förslag till förändringar - i värsta fall avveckling av någon skola - skulle växa fram och förankras underifrån och därmed accepteras på ett helt annat sätt än idag. Det är ju rektorerna, lärare och övrig personal som lever med problemen och är bäst lämpade att lösa desamma i samförstånd med elever och föräldrar.
Magnus Sjödin(m)
Sven Bredberg(m)
Else Ammor(m)
