I den centralstyrda nationalstaten Sverige fattas beslut om synlighet/osynlighet ofta av människor i huvudstaden. Ofta är dessa beslutsfattare inte politiker utan tjänstemän. Ansvarsområdena definieras som hurfrågor. Man säger att politiker skall ägna sig åt vadfrågor och överlåta hurfrågorna till tjänstemännen skriver Bertil Lindström(M).
Sedan Gustav III:s tid har svenska kronprinsar och arvprinsar (samt sedan 1979 även kronprinsessor och arvprinsessor) tildelats titeln herig (hertiginna) av något svenskt landskap. Totalt 25 hertigar/heriginnor har hittills utsetts på detta sätt. Dessa har förderlats på 15 landskap inom nuvarande Sverige. Detta innebär att 9 svenska landskap aldrig haft hertig/hertiginna uner denna tid.
Medelpad och Ångermanland ingår i denna senare grupp. Varför har det blivit på detta sätt? Det finns både obunden och bunden slumpmässighet. I det senare fallet finns mekanismer, som ger olika möjliga utfall olika stor sannolikhet. Skeenden styrda av människors beslut liknar bunden slumpmässighet, om beslutsfattarna nöjer sig med att undvika störande upprepningar.
Vill man nå ännu längre och ge olika utfall lika chans, behöver man normalt skapa något system för att uppnå detta. Ett exempel: Arnold Schönberg skapade tolvtonsföljder för att säkra att alla toner i en tolvtonsskala hade framförts en gång, innan upprepning tilläts. I den centralstyrda nationalstaten Sverige fattas beslut om synlighet/osynlighet ofta av människor i huvudstaden.
Ofta är dessa beslutsfattare inte politiker utan tjänstemän. Ansvarsområdena definieras som hurfrågor. Man säger att politiker skall ägna sig åt vadfrågor och överlåta hurfrågorna till tjänstemännen. När ledningen för Sveriges Telivision bestämde att kulturprogram inte längre skulle produceras i Sundsvall, sade man att det handlade om en hurfråga. Man framhöll också att det är viktigt att cheferna på Sveriges Telivision måste få fatta sina beslut utan inblandning från politiker. Stens fråga om Sundsvall och solligan (ST 28 juli) utgör ett av många exempel på hur meknismen för beslut om synighet/osynlighet kan fungera. Vi kan givetvis protestera varje gång, när den kommer till uttryck och går oss emot. Ändå är det nog dags att behandla mekanismen systematiskt i ett stort sammanhang.
Bertil Lindström (M)
