Nu har våra niondeklassare precis lämnat grundskolan för att gå mot ett sommarlov som till hösten avslutas med att de öppnar den första sidan till nästa stora kapitel. När gymnasiets dörrar står på glänt för dem i augusti så börjar resan mot att lägga grunden för resten av livet, skriver Elin Nilsson (M).
Sedan 2008 har antalet sökande till de yrkesförberedande programmen minskat med 34 procent och i dag väljer endast en dryg fjärdedel av våra elever ett yrkesprogram. Undersökningar visar även på att statusen hos dessa program är lägre än för de teoretiska programmen. Medan allt fler industritekniska program på olika orter runtom i Sverige lägger ner fortsätter branschen ständigt att utvecklas och behovet av ny kompetens är stort. Vi riskerar ett glapp mellan utbildningen och branschen med den utvecklingskurvan.
Även hantverksprogrammen tappar stort i antal sökande vilket också kan leda till en spricka då modebranschen växer och omsatte 206 miljarder SEK 2011. Sverige är internationellt känt för att vara ett land med starka industrier och ett starkt etablerat namn inom modeskapande. Det är en utveckling som vi från politiken bör stötta, istället för att vara en bidragande faktor till den sjunkande statusen på de yrkesförberedande programmen. Nu behöver vi granska oss själva.
Det är mycket möjligt att vi från den styrande Alliansen med Jan Björklund i spetsen har varit en del i att sänka statusen på de yrkesprogrammen genom att prata om att ge skoltrötta elever en chans. Att sända ut dessa signaler resulterar i sin tur till att den attityden klättrar nedåt till våra skolor. Efter den nya skolreformen trädde i kraft 2011 har en oro växt fram gällande att söka sig till ett yrkesprogram då våra elever ofta varnas för att de kan komma att ångra sitt val och att det nu är svårare att läsa till högskolebehörighet.
Det här är inte den utveckling vi vill ha i ett land som har som målsättning att skapa världens bästa skola. Frågan vi bör ställa oss är; Har vi gått i socialdemokratins fälla? Vi vill ha människor i industri och byggbranschen som verkligen vill vara där för att satsa på en karriär inom sitt område, då ska vi inte tala om för dem att de är skoltrötta då det ofta är dessa elever som är allra mest peppade att komma ut i arbetslivet. Därför bör vi istället vända utvecklingen och referera till eleverna på de yrkesförberedande programmen som arbetspigga, istället för skoltrötta. Att säga att det säkraste är att hoppa på ett teoretiskt program och syssla med sitt egentliga intresse "vid sidan av" kommer att göra att både självförtroende, motivation och tekniska färdigheter inom det egna området sinar.
Det skulle vara intressant att höra en politiker som säger till niorna som går ut nu i juni att: "Tänk nu efter innan ni hoppar på naturvetarprogrammet för det är mycket möjligt att ni ångrar er och vill bli snickare sen". För det är mycket möjligt, och i en likvärdig skola ger vi alla samma förutsättningar. Men istället för att ge ett varningens finger till våra unga, vare sig de har som ambition att bli läkare eller byggarbetare, är inte den rätta vägen att gå. Istället ska vi uppmuntra dem att vidareutveckla sina förmågor, att växa som individer och att satsa fullt ut på vad än de vill göra. För alla unika förmågor behövs på arbetsmarknaden. Det är våra avgångselever som kommer att bygga framtidens Sverige. Och på vägen dit ska vi ge dem all vår uppmuntran.
Elin Nilsson (M)
