Insändare

Nästan dagligen kan vi läsa i media om hur oroliga föräldrar som har barn på kommunala förskolor på olika sätt protesterar mot de neddragningar som nu görs inom barnomsorgen. Som småbarnsförälder till en treårig tjej förstår jag och delar deras oro och reaktion. Dagispersonalen reagerar också och protesterar när de blir tvingade att spara pengar samtidigt som barngrupperna blir större och större. Tyvärr verkar det som om protesterna klingar ohörda för den socialdemokratiska ledningen i kommunen.
Att man inte som ansvarig politiker reagerar när personal och föräldrar berättar skräckexempel som att en treåring får klä på sig själv och sedan på egen hand lägga sig i barnvagnen för att sova bara för att det saknas personal, eller som att det ibland bara funnits en vuxen på 11 barn på en avdelning är ofattbart.

Detta var bara två skrämmande exempel som stått i tidningarna under senare tid från våra barns vardag, det finns säkert fler. Det verkar som om barnomsorgen i Sundsvall numera skall byta namn och kallas barnförvaring. De besparingar som nu görs på våra minsta är tyvärr är tyvärr också onödiga och bara panikåtgärder från socialdemokraterna och vänstern i ett självförvållat trängt ekonomiskt läge.

Det minsta man kan begära av de personer som innehar det politiska ansvaret är att om de skall besluta om besparingar som påverkar människors dagliga situation så borde det först göras en konsekvensbeskrivning om vad besparingen kommer att innebära. Detta är något som jag misstänker inte gjorts i detta fall då personalen på våra dagis nu säger att det mer och mer blir fråga om barntillsyn än barnomsorg och att den pedagogiska biten inte hinns med, något som är förödande och farligt, i första hand naturligtvis för barnen men även för samhället i stort. Jag menar att kommunen biter sig själv i svansen med besparingar och nedskärningar på våra barn.

Förutom att det på kort sikt innebär stora påfrestningar för barn och personal med stora barngrupper som gör att bullernivån och olycksrisken ökar mm, så får det också allvarliga konsekvenser på längre sikt, då personalminskningar och neddragningar inom förskolan resulterar i stora kostnader när barnen blir äldre och skall börja grundskolan. Vilka summor det kommer att röra sig om kan man bara spekulera i men jag gissar att det rör sig om betydligt större summor än vad som i panik sparas på våra barn idag.

Från min och många andras horisont är kommunledningens agerande oförståeligt. Samtidigt som man sparar på barnen planerar man att bygga ett scenhus för 120 miljoner kr, detta är inte rimligt. Egentligen är situationen väldigt enkel, det gäller bara från kommunledningen med Ewa Back i spetsen att prioritera vilka områden som är viktigast och som måste fungera. Jag anser att det är en självklarhet att omsorgerna om våra barn, gamla och sjuka kommer långt före nybyggnaden av ett scenhus.

För mig är inte kommunens ekonomi i grunden annorlunda än en vanlig familjs ekonomi. Får en familj sämre ekonomi prioriteras förmodligen mat, kläder och boende före rena nöjen som bio- eller teaterbesök, svårare behöver det inte vara. Våra barns situation och trygghet är något som vi inte behöver och skall spara på då det finns så mycket annat inom kommunens verksamhet som går att spara på först. Det gäller bara att kunna prioritera.

Magnus Sjödin (M)