Mäns våld mot kvinnor förekommer inte bara här i Sverige utan över hela världen. Det är ett strukturellt problem som orsakar stort lidande för den som blir utsatt. WHO menar att var tredje kvinna i världen misshandlas av en närstående. Det är förfärligt och fullständigt oacceptabelt.

Sommar och semester är för många kvinnor en hotfull tid, våldet ökar enligt uppgifter från landets kvinnojourer under sommarmånaderna. Samtidigt stänger många kvinnojourer eller drar ned på verksamheten. Det är inte bra. Våldet i hemmet riktar sig nämligen inte bara mot kvinnor utan också barnen blir brottsoffer när de ser att mamma blir misshandlad.

Många kvinnor upplever det som skamligt att bli utsatt för misshandel och många väljer därför att inte anmäla. Fördomarna kring våld mot kvinnor är många – vilka slår och vilka blir slagna. Misshandel i hemmet finns överallt men det hörs inte mellan staketen i villaområdena lika väl som i en hyreslägenhet. Mer än 28 000 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes 2012.

Drygt en fjärdedel av de kvinnor som uppger att de blivit misshandlade uppger att de blev det av någon närstående enligt, enligt den Nationella trygghetsundersökningen. I riksdagen har därför Alliansen lämnat en rad förslag för att ta krafttag mot våld i nära relationer. Förslagen innebär att brottet grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning omfattar fler brottstyper än tidigare. Förutom brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och sexualbrott, ska även skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud ingå. Straffminimum höjs från fängelse i sex månader till fängelse i nio månader.

Syftet är att straffen för den här typen av brott ska höjas. Högre straff är långt ifrån ensamt lösningen på den här typen av brott. Men det är viktigt att straffen återspeglar brotten och att de tas på verkligt allvar. Vi lever i ett samhälle som de allra flesta av oss upplever som ganska jämställt även om kvinnors löner fortfarande släpar efter. Kvinnor och män har samma möjligheter och skyldigheter och vi har alla möjligheter att leva ett bra liv. Utvecklingen har gått framåt kraftigt sedan 1960-talet. Vi borde ha det bra, jämställdhetsarbetet och kvinnofridsarbetet är högprioriterade områden och stora satsningar görs från alliansregeringens sida för att få bukt med denna varböld men trots detta minskar inte våldet mot kvinnor utan tvärtom så ökar det och det är inte acceptabelt.

Ingen borde vara rädd i sitt eget hem, ingen borde vara rädd för sin man eller sambo. Ingen borde utsättas för våld i sitt eget hem. Varje år utsätts tiotusentals kvinnor för våld av en närstående och nästan tjugo dör på grund av våldet varje år. Mörkertalet är mycket stort. Många väljer tyvärr att inte anmäla. Här har vi som politiker ett stort ansvar för att ändra attityderna i samhället så att fler vågar anmäla den här typen ut av brott. Ett omfattande arbete från samhällets sida pågår och har pågått i flera decennier för att få bukt med detta samhällsproblem.

Som civilsamhälle och som politiker måste vi fortsätta att reagera kraftfullt och visa att det inte är acceptabelt att slå den man lever med. I grunden handlar det dock om attityder och förhållningssätt som måste förändras, i första hand hos de män som slår. Vi måste veta mer om vad det är som gör att vissa män tar till knytnävarna i en del situationer och varför man inte kan lösa en konflikt genom att prata?

Eva Lohman (M)
Riksdagsledamot