Susanne Eberstein, Martin Johansson och Anita Bdioui frågar i ST den 20 mars; vem som står på de lågavlönades sida, som svar på en debattartikel från moderaterna Magnus Sjödin och Eva Lohman.
Ja, vem står på de lågavlönades sida? Vem har misslyckats att fylla lågavlönades plånböcker? Ingen kan väl säga att socialdemokraterna står på de lågavlönades sida – gör de det skulle vårdanställdas plånböcker inte vara så utsugna som de är idag, då skulle de inte vara så beroende av olika bidrag, pengar som de för övrigt betalat in en gång redan och sedan får tillbaka i form av bidrag. Nej, också där har ni misslyckats, ni som har och haft makten i närmare 65 av de senaste 70 åren.
Den kommunala, offentliga sektorn där många kvinnor är inlåsta har haft sämre löneutveckling än andra sektorer i samhället. Är det detta ni kallar rättvisa, att alla har det lika dåligt?. Vidare skriver Eberstein, Johansson och Bdioui att privata alternativ knappast gör vårdanställda friskare. Men det är precis vad som händer med andra utförare. För övrigt spelar det ingen roll för oss moderater om det är offentliga och eller privata utförare, huvudsaken att det finns fler att välja mellan.
Verkligheten visar att det är i de stora offentliga systemen som vårdpersonalen farit mest illa, det är i vänsterregeringens monopolsystem som vårdanställda blivit sjuka. Det är den socialdemokratiska monopolpolitiken som skapar de dåliga förutsättningarna för främst kvinnor i offentlig sektor. Vad har de för alternativ? Inga alls. De får allt ta skeden i vacker mun, de kan inte gå till någon annan arbetsgivare och söka jobb i samma bransch av den enkla anledningen att det inte finns någon annan att söka jobb hos. Snacka om rättvisa.
Vidare fortsätter Eberstein och hennes drabanter att ondgöra sig över moderaternas krav på sänkta skatter. Ni säger att välfärden inte klaras om inte skatterna är höga. Struntprat, inte ens en tredjedel av Sveriges totala skatteintäkter går till vård, skola och omsorg. Vart tar resten vägen? Socialdemokraternas retorik vill få oss att tro att varje ny skattekrona går tillbaka till oss som en gång betalat in den i form av mer pengar till välfärden. Men så är det inte. Nu börjar socialdemokraterna få kalla fötter, när verkligheten hettar upp debatten och det blir allt mer tydligt för människor vad de socialdemokratiska regeringsåren inneburit i form av ökade inkomstklyftor, utanförskap, klasskillnader, vård och omsorg som inte fungerar som den ska.
Vi funderar mycket på ordet rättvisa. Rättvisa har varit ledordet i socialdemokratiskt styre i 64 år, ändå finns det fortfarande fattiga människor, ändå ökar inkomstklyftorna, ändå behöver de allra rikaste inte betala skatt! Vi skulle kunna göra listan längre men vi vill inte svärta ner socialdemokraterna eftersom ni gör det så bra själva. Verkligheten har här överträffat dikten. Rättvisa för sossarna innebär att alla ska ha det lika dåligt – solidarisk har blivit solid och arisk.
Magnus Sjödin (m) Oppositionsråd
Eva Lohman (m) Socialnämndsledamot
