Valet närmar sig. Då är det lätt att politiker - oavsett partifärg - försöker övertrumfa varandra med generösa löften om miljoner hit och miljoner dit i ivern att vinna röster. Självklart är det viktigt att visa hur de olika alternativen prioriterar, men att bara diskutera detta är fel väg att gå. Jag tror att politik för många människor är viktigare än så. Därför är det viktigt att politiker mer diskuterar ideologi och grundvärderingar än kommatecken och decimaler i en kommunal budget skriver Magnus Sjödin, oppositionsråd (m).

För mig och oss moderater är frihet och trygghet viktiga utgångspunkter när vi resonerar om politik och samhällsbyggande. Det handlar om idén att människor ska få möjlighet att forma sin tillvaro och att få bestämma över sitt eget liv. Trygghet för oss moderater är inte detsamma som bidrag. Bidrag som kan höjas eller sänkas beroende på konjunkturläge eller valår. Bidrag ger inte trygghet utan beroende av politiska beslut.

Riktig trygghet är att man har ett jobb att gå till. Eller att man vet att det finns möjlighet att få hjälp när man blir sjuk, gammal eller av någon annan anledning i livet behöver samhällets stöd. När man behöver hjälp ska samhället stå starkt. Trygghet är också vetskap om att vi har en skola som förmedlar kunskap och trygghet. En skola där barn och unga lär sig att hitta sina egna färdigheter och vägar till den egna begåvningen. Politiker och politik ska vända sig till människor, se deras vardag och se möjligheterna.

Frågan är om dagens politiska ledarskap i kommunen förmår att göra just detta, sätta sig in i människors vardag och se de problem men också möjligheter som människor har. Vi ser klara brister i dagens välfärd när det gäller hur vi tar hand om våra barn, unga och äldre. Brister som då och då tydliggörs under svarta rubriker i media då situationen inom olika områden blivit mer eller mindre ohållbar. Det kan gälla skandaler inom hemtjänsten eller att förskolans personal vittnar om att barngrupperna blir större och större och att det nu är mer barnförvaring vi ägnar oss åt, än omvårdnad om våra små.

Trots att vi alla allt oftare kan se dessa signaler verkar socialdemokratin blunda inför detta faktum. Vad beror det då att det blivit på detta sätt i ett land där det offentliga tar in en väldigt stor del av medborgarnas pengar i skatt, för att sedan fördela dem på det sätt politiker tycker är vettigt.

Jag och vi moderater är övertygade om att felet är att politiker bestämmer för mycket. Under alltför lång tid har den politiska synen i Sverige och Sundsvall dominerats av en tro på att det är det offentliga som skall lösa alla problem som människor ställs inför. Budskapet från socialdemokratin har varit - och är - ge oss dina pengar så ordnar vi ditt liv. Vi moderater tror på människan och på människans förmåga att själv kunna bestämma och ta ansvar för sitt liv. Politiker ska inte fatta beslut som begränsar människors valfrihet att själva kunna bestämma inriktningen för sin vardag.

Tyvärr görs det i allt för hög grad idag. I stort sett börjar det i vaggan och slutar i graven. Barn och gamla har blivit pjäser i ett politiskt schackspel där de flyttas runt utan hänsyn till deras vilja och behov. Jag är övertygad om att det vore bättre om vi politiker tog ett steg åt sidan för att på så sätt flytta makten och besluten från politiska sammanträdesrum till familjernas köksbord. Och det är här som den politiska skiljelinjen går mellan oss moderater och vänstersidan på den politiska skalan. Vi sätter människan i centrum medan vår motpol vill bygga politiska system.

Vi vill att människor när de ska ha barnomsorg, skola eller äldrevård ska ha möjlighet att själv bestämma hur, av vem och när det skall göras. Alla är vi olika och har olika behov och krav. Bara för att man är barn eller äldre ingår man inte i en homogen grupp där alla tycker och tänker likadant eller har samma behov. Valfriheten i Sundsvall är idag starkt begränsad. Är man äldre och beroende av hemtjänst eller vill in på ett äldreboende har man ingen annan att vända sig till än kommunen. Man hänvisad till ett alternativ oavsett hur bra eller dåligt det fungerar. System istället för människor.

Lika tydligt är det inom barnomsorgen där föräldrar som är i behov av barnomsorg i stort sett bara har ett alternativ, den kommunala förskolan. I sann planhushållningsanda placeras barn ofta utifrån platstillgång och inte utifrån behov. Detta görs trots att föräldrar och personal vittnar om att barngrupperna blir större och att situationen inte är bra. Ingen ställer frågan vilken arbetsmiljö det blir för barn och personal. System istället för människor. Jag är fullständigt övertygad om att nuvarande situation inom förskolan inte har uppstått om vi från politiskt håll haft ett annat synsätt och kommunen varit öppen för olika alternativ inom barnomsorgen. Varför inte öppna upp för fler föräldra- eller personalkooperativ, dagmammor eller varför inte det som nu prövas i andra kommuner, familjedaghem för eget barn! Flytta makten från politiker till föräldrar.

Magnus Sjödin
oppositionsråd (m)