Sundsvalls kommuns kultur- och fritidschef, Christin Strömberg, har tillsammans med kommunens fastighetschef, Christer Ersson, publicerat en debattartikel med rubriken ”Så ser kostnaderna ut för scenhuset” (ST 2004-01-16). Här kommer det svar på tal från Bertil Lindström (m) och Åsa Möller, oppositionsråd (m).
Kommunens medborgare är dels skattebetalare och på olika sätt konsumenter av kommunala tjänster, dels människor som vistas i kommunen och då upplever bl.a. Sundsvalls stadsmiljö. Som skattebetalare och konsumenter av kommunala tjänster är medborgarna intresserade av olika alternativs betalningskonsekvenser. Ju mer pengar kommunen åtar sig att lägga på teater och anknuten verksamhet desto mindre blir över för annan kommunal verksamhet eller desto mer skatt måste kommunen få ut från medborgarna. Dessa är dessutomintresserade av vad som händer med stadsmiljön. Denna påverkas både direkt och indirekt av kommunala beslut, om dessa innebär ekonomiska konsekvenser för fastighetsägarna.
Medborgarna är däremot knappast intresserade av hur kostnader fördelas mellan olika kommunala förvaltningar. Kommunens ekonomi påverkas inte av om hyreskostnader debiteras kultur- och fritidsförvaltningen eller om de stannar på kommunen i övrigt. Strömberg/Erssons artikel handlar ändå - tyvärr - i hög grad om vad som debiteras kultur- och fritidsförvaltningen.
Exempel: Kommunen kommer inte undan kostnaderna för Sveateatern bara genom att kultur- och fritidsförvaltningen avstår från att hyra den. Till yttermera visso underlåter Strömberg/Ersson att nämna att en del lokaler inte kommer att användas vare sig Scenhus byggs eller ej. Det planeras t.ex. att teaterbiljetter skall säljas via Sundsvalls Tidnings depeschkontor. Därmed kommer försäljningsstället vid Köpmangatan att bli överflödigt även utan Scenhus.
Det skulle naturligtvis vara mycket bra att ha verkstäder och förråd med god arbetsmiljö i nära anslutning till teaterscenen. Om det kostar 40 Mkr att nå dit (utan scenhus), och det samtidigt finns gott om lediga lokaler någon eller några kilometer från scenen, bör man ändå undersöka, vad andra lösningar kan komma att innebära. Det blir naturligtvis inte lika bekvämt och det kommer att kosta i transporter med andra lösningar. Räntan på 40 Mkr (ca 2 Mkr/år) räcker emellertid ganska långt, när andra lokaler skall hyras och transporter betalas.
Det har visat sig vara svårt att nå uppgörelse med IOGT-NTO om att ta över Konsertteaterns lokaler, som ligger i omedelbar anslutning till Sundsvalls Teater. Med en hyr/transport-lösning för högst 2 Mkr/år blir det ändå möjligt att ha tålamod med den tövan, som IOGT-NTO också framöver kan komma att ge prov på. Av handlingarna till Kommunfullmäktige 2004-01-26 (sid 140) framgår att kommunens egna engagemang för ett nytt scenhus kan komma att bli 80 Mkr istället för förespeglade 42 Mkr. Enligt förslaget kommer nämligen Skanska att ha rätt att fordra att Sundsvalls kommun köper Skanskas andel efter fem år.
Därmed ökar kommunens sammanlagda kostnad med 90 procent från ca 2 Mkr/år till ca 3,8 Mkr/år. Det handlar alltså en betydlig skillnad i förhållande till den investering i förråds- och verkstadslokaler, som anges som nödvändig i bl.a. artikeln av Strömberg/Ersson. Sundsvalls kommun brottas just nu med utomordentligt stora ekonomiska svårigheter. 2003 års underskott motsvarar en skattehöjning på 90 öre per skattekrona. Jämför detta med landstingets senaste skattehöjning på 60 öre!
Äldreomsorgen liksom socialtjänsten i övrigt tvingas till hårdhänta och kännbara besparingar. Kommunen anser sig t.ex. inte ha råd att fortsätta med friskvårdsprogram som ledsagarservice, när anslag från AMS och EU upphör.Även skolan och förskolan genomför besparingar, som lett till stora protester från särkilt föräldrar till förskolebarn. I detta läge får vi inte rusa iväg och fatta beslut om stora satsningar, som inte är nödvändiga.
Vi har helt enkelt inte råd med ett nytt scenhus!
Åsa Möller
Oppositionsråd (m)
Bertil Lindström
Ledamot (m) av Kultur- och fritidsnämnden
