Att bygga scenhus eller inte är frågeställningen som Bertil Kjellberg tar upp i en debattartikel. Han menar att det är viktigare med en bra skola och äldreomsorg för Sundsvalls utveckling medan tillskyndarna anser att ett scenhus är en satsning inför framtiden. Bertil Kjellberg kritiserar även kultureliten för att vara konservativ i sin syn på nytänkande.
Debatten har de senaste veckorna varit livlig huruvida kommunen ska medverka till att Sundsvalls teater byggs ut med ett nytt scenhus för cirka 120 miljoner kronor, trots att kommunen har stora ekonomiska problem och allvarliga kvalitetsproblem i skolan och i äldreomsorgen. De ivrigaste tillskyndarna av projektet menar att det är en satsning för framtiden och att genom bygget så underlättas Sundsvalls framtida utveckling.
Det är värt att notera att de tre som skrivit på ST:s debattsida i frågan, alla är män över de 50, som är uppvuxna under 1950- och 60-talen, då Sverige präglades av en stark framtidstro och tron på att stora politiska projekt löser allvarliga samhällsproblem. Dessutom har de inte något ansvar för kommunens totala ekonomi. Det är lätt att önska när man inte ansvarar för betalningen. Undertecknad har varit aktiv i kommunpolitiken sedan 1985 och det är med ett visst leende på läpparna man nu följer debatten om ett nytt scenhus.
Under mina år i kommunpolitiken har det funnits en rad så kallade satsningar som presenterats som viktiga för kommunens framtid och som näst intill inte skulle kosta kommunen någonting i ökade driftskostnader. Byggandet av Nordichallen drevs igenom under stor skyndsamhet och med dåliga kalkyler. Vi moderater var kanske inte helt emot bygget men vi krävde en tydlig redovisning vad projektet i sämsta fall skulle kunna kosta skattebetalarna i Sundsvall. Vi blev då hånade för att vi inte vågade satsa, eftersom hallen skulle finansieras bland annat med intäkter från mässor och evenemang.
Med facit i hand vet vi att Nordichallen kostat Sundsvalls skattebetalare mer än 100 miljoner kronor och att intäkterna från mässor och evenemang endast har varit marginella. När hallen uppläts för Melodifestivalen fick kommunen skicka med en slant för att få evenemanget till Sundsvall. Ett annat storstilat projekt var byggandet av Tonhallen. Det sades att bygget var ytterst viktig för Kammarorkestern och det gick inte att rusta upp Stadshuset, som vi moderater ville.
Tonhallen skulle också finansieras genom hyresintäkter från högskolan som skulle använda den som aula och Sveriges Radio och TV, som skulle använda den som studio. Vi vet nu att Kammarorkestern vill att Stadshuset görs om för orkestern och att tv lägger ned sin verksamhet i Sundsvall. Jag tycker att innan vi funderar över nya storstilade teaterprojekt ska vi också fundera vad vi vill med Teater Västernorrland. Vill vi ha en traditionell teater som sätter upp pjäser som alla andra teatrar eller vill vi ha en uppsökande teater som söker upp människor runt om i länet och lockar nya grupper till teatern.
Det är min bedömning att kultureliten är starkt konservativ och väldigt lite görs för en nyskapande teater. Vill Sundsvalls innevånare se traditionell teater rekommenderar jag en veckoslutsresa till Dramaten i Stockholm. Vill vi ha en experimentell och nyskapande teater behöver vi inte ha ett lyxbygge till teaterhus utan mer kreativitet och lust. Jag är övertygad om att Sundsvalls framtida utveckling inte beror på om vi bygger ett nytt scenhus eller inte, utan om vi för övriga Sverige kan uppvisa en grund- och gymnasieskola av yppersta klass med många friskolor som konkurrerar med den kommunala skolan och med en äldreomsorg av god kvalitet och med stor valfrihet. Kan vi sedan kombinera detta med en skattenivå på riksgenomsnittet och en välskött ekonomi, då kan vi få en positiv utveckling i Sundsvall, även utan scenhus.
Bertil Kjellberg (m)
