Vi behöver nog tänka på ett betydligt mer sofistikerat sätt. Både Sverige och Finland har egentligen haft ungefär likvärdiga förutsättningar att ingå i Eurozonen. Redan under 1990-talet fanns det anledning till starka invändningar mot EMU-projektet som sådant. När det nu ändå genomfördes, hade Sverige kunnat fungera på ett konstruktivt sätt som medlem till fördel för hela EU och även för Sverige, skriver Bertil Lindström (M).
I februari 2009 häcklades anhängare av svensk anslutning till EMU (med euron som svensk valuta) med hänvisning till att kronan just då var svag i förhållande till euron. Man pekade på den finska skogsindustrins svårigheter att konkurrera med den svenska.
Alltså: Här kunde vi se, hur klokt det var att inte ansluta Sverige till Eurozonen. Idag är det andra tongångar. Just nu är kronan riktigt stark i förhållande till euron (liksom också till dollarn). Svensk skogsindiustri har svårt att konkurrera med den finska. Skall vi därmed säga att det var oklokt att inte ansluta Sverige till Eurozonen? Skall vår efterklokhet dikteras av de förhållanden, som råder just för tillfället? Vi behöver nog tänka på ett betydligt mer sofistikerat sätt. Både Sverige och Finland har egentligen haft ungefär likvärdiga förutsättningar att ingå i Eurozonen.
Redan under 1990-talet fanns det anledning till starka invändningar mot EMU-projektet som sådant. När det nu ändå genomfördes, hade Sverige kunnat fungera på ett konstruktivt sätt som medlem till fördel för hela EU och även för Sverige. När vi nu är utanför zonen, kan vi ändå agera konstruktivt, vilket också sker. Den europeiska ekonomin – kanske också hela världsekonomin – skulle kanna ta allvarlig skada, om euron övergavs och euroländerna återgick till nationella valutor. Nu gäller det att hantera det uppkomna läget med inriktning en att få systemet att fungera.
Det är bl.a. hög tid korrigera regler och institutioner på ungefär det sätt som USA:s Federal Reserve reformerades efter 1929 års kris. I förlängningen bör högsta ledningen av den europeiska centralbanken, ECB rekryteras utifrån kompetens istället för utifrån hemland. Utvecklingen under de senaste drygt 60 åren har inneburit att Europa – bortsett från delar av det tidigare östblocket och Jugoslavien – har haft en längre fredsperiod än någonsin tidigare under den historia, som vi kan överblicka. Samtidigt bör vi komma ihåg att lovande tendenser till en fredlig utveckling under 1920-talet (med bl.a. Locarnofördraget) bröts genom den depression, som inleddes med 1929 års kris i USA. När vi slår vakt om EU som fredsprojekt, måste vi vårda fredens ekonomiska förutsättningar!
Bertil Lindström (M)