Efter en varm och härlig sommar och en folkomröstning med ett trist resultat för oss ja-sägare men framför allt för Sveriges möjligheter att verka som medlem i den Europeiska unionen, har det nya riksdagsåret inletts. Det skriver Bertil Kjellberg bl.a. i sin rapport från bänk 321.

Efter en varm och härlig sommar och en folkomröstning med ett trist resultat för oss ja-sägare men framför allt för Sveriges möjligheter att verka som medlem i den Europeiska unionen, har det nya riksdagsåret inletts. Det var en allvarsam samling riksdagsledamöter som återsamlades den 16 september. Mordet på Anna Lindh satte naturligtvis sin prägel på riksmötets öppnande och arbetet därefter.

Sakta men säkert har vi återgått till normala gängor och jag hoppas innerligt att polisen och åklagaren lyckas binda en gärningsman till dådet. Sverige skulle som nation fara mycket illa om vi tvingas åse ett nytt polismisslyckande likt Palme-mordet. Statsministern inledde sin regeringsförklaring på ett förhoppningsfullt sätt och han talade för första gången om behovet av tillväxt. Rätt snart övergick han emellertid till sin vanliga exposé över alla samhällssektorer som regeringen skulle åtgärda. En stramare stil och tydligare prioriteringar skulle givit en större tyngd till Perssons regeringsförklaring.

Tyvärr så följdes regeringsförklaringens tal om behovet av tillväxt inte upp av några skarpare förslag i Bosse Ringholms budget. De nödvändiga förändringarna av skattesystemet med borttagande av 3:13-reglerna för små företagare, förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten fanns inte med i regeringens budget. Av någon outgrundlig anledning verkar regeringen beredd att sänka bolagskatten. Det är väl den skatt som Sveriges företagare har minst problem med. Socialdemokraterna synes inte kunna frigöra sig från sin föreställning om att det är omöjligt att gynna företagarna.

Socialdemokraterna ser bara till de stora företagens behov medan vi moderater ser som vår främsta uppgift, att se till att de små och medelstora företagen får bästa möjliga förutsättningar att växa. Regeringens budget var också i många stycken rent Norrlandsfientlig, med sina fortsatta eftergifter till miljöpartiet och dess paradgren med grön skatteväxling. Det blir det dyrare att värma upp våra småhus och att köra bil. Vi måste nog också inse att de infrastruktursatsningar som finns på förslag i länet, ex E 4 Syd i Sundsvall ligger långt fram i tiden innan de förverkligas.

Vad vi kan hoppas på är att, som jag föreslog i en riksdagsmotion förra året, regeringen öppnar upp för en alternativ finansiering. I vår egen budgetmotion argumenterar vi för en mer tillväxtvänlig politik och pekar på behovet av en tillväxttakt på minst 3 % årligen. Lyckas vi få en sådan tillväxttakt kommer det i framtiden bli mycket lättare att svara upp alla behov inom välfärdssektorn. För att kunna lyckas med en sådan politik krävs omfattande förändringar av den nuvarande politiken. Tillväxt innebär inte att vi som redan arbetar ska arbeta mer utan att det viktigaste är att ställa sig frågan hur den dryga miljon svenskar, som inte arbetar eller arbetar mindre än vad de själva önskar ska komma i arbete. De viktigaste tillväxtvinsterna gör dock samhället där tillväxt drivs av att ersätta gammalt som fungerar dåligt med nytt som fungerar bättre, samtidigt som den nya lösningen är både billigare och mindre miljöpåverkande.

För att få fler i arbete krävs förändringar av socialförsäkringssystemen, så att människor alltid tjänar på att var i arbeta. Vi moderater vill sänka och på sikt ta bort en rad tillväxtfientliga skatter. 1. Minska skatten på den första intjänade inkomsten. 2. Brytpunkten för statlig skatt höjs och den sk. värnskatten tas bort. Dessa förslag syftar till att folk ska stimuleras att arbeta och att utbilda sig. 3. Sänka beskattningen på hushållsnäratjänster för att öka sysselsättningstillväxten och göra en svart sektor vit. det är också en jämställighetsfråga. 4. Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna sänks och på sikt avskaffas. 5. De diskriminerande 3:12 reglerna avskaffas och ger de mindre företagen bättre villkor och som är mera liknar de större företagen. 6.

Drivmedelsskatten sänks något 2004 och med 70 öre 2005. Detta gynnar glesbygden. För att finansiera detta kräver vi en sänkning av ersättningsnivåerna i sjuk- föräldrar och arbetslöshetsförsäkringen till 75 % och införande av en andra karensdag, som infaller den 8 dagen av en sjukförsäkringsperiod. Vi föreslår också en bortre parantes i arbetslöshetsförsäkringen efter 300 dagar. Dessa förslag gynnar också tillväxten eftersom fler kommer i arbete. Detta var några huvuddrag av vårt budgetförslag. Som Ni säkert hört i media så är budgetförslagen nu mera balanserade och förslagen präglas av mera realism.

Vi måste alla ha målet klart för oss men vägen dit kan bli både lång och kurvig. Det viktiga är att vi får medborgarnas förtroende att börja vandra i en mer moderat riktning. Själv har jag lämnat in ett antal enskilda motioner om bl.a. alkolås och organdonationer. Det är uppslag och idéer som kommit från Er och jag tycker det är viktigt att Ni känner att Ni kan föra fram Era förslag och idéer genom mig. Ni är välkomna redan nu med nya uppslag för nästa års allmänna motionstid. Vi har nu en spännande månad framför oss med partistämma och val av en ny partiledning. Förhoppningsvis kommer vi att vara i fokus för medierna och därigenom få ut vårt budskap.

I länet har vi en extra förbundsstämma i slutet av november där vi ska diskutera vår framtida politik. Det känns som att vi moderater är på gång, men kom ihåg det är på det lokala planet vi alla kan göra skillnad genom att lyssna på medborgarna och agera för medborgarna. Släpp aldrig medborgarperspektivet.

Bertil Kjellberg (M)
Riksdagsledamot, bänk nr. 321